Knarriga ben och stirriga ögon smög jag mig in i väntrummet.

Livrädd.

Kollar runt, gammla människor. gröna gubbar, gråa tanter.

Livrädd.

Kollar runt, det luktar sjukdom.
Känner hur paniken sliter tag i varenda nerv i kroppen.

Och där kom hon, min rädsla.
Den smygfeta tanten, med äckliga sjukhuskläder.  Alias "vampyren"

Slänger runt huvudet för att leta efter närmaste flycktväg.
Men vadfals, benen. vart tog benen vägen?

Benen är borta, amputerades dom bort medans jag befann mig i min sjukhusångest?

Tog dom fel på person?
Kanske var det istället tantens ben som skulle amputeras? Eller den senila gubben där i hörnet som ser lite bortglömd ut?

Stressad och trötta, inte så lätt att hålla reda på alals ben som kommer och ränner där hela dagarna?

MEN MINA BEN.?!

Känner efter lite yrvaket, phua, dom sitter kvar. Jag har mina ben kvar.

Hinner andas, en gång.
Sen. Då är döden nära, snart så, nu precis nu. jag vet det. hjärtat slår fortare än ljusets hastighet jag lover.

Dom satte mig i stolen, band fast mig med remmar av panik.
Jag försökte fly, panik, måste bort, bort från sjukdom och gammla människor.

Det var lönslöst jag satt fast i min egna panik.

Hör hur det skrammlar, och där, där kom min rädlsa

Tanten, den smygfeta vampyren.
"nu ska vi pilla lite grann, och jag pillar ganska hårt"

Nålstick efter nålstick, femton sprutor, minst.
Sprutor som säkert var en meter lång med en cm bred nål.

Hjärtskärande ljud lämnar mina läppar, och själen dör sakta men säkert, Vampyren, den smygfeta tanten tömmer mig på blod, fyra liter, minst.

Blek och själslös går jag därifrån, skakad, och helt jävla frisk.

hughaligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ölen rann rätt igenom, kisset ville ut, jag med. Och där, mitt i mellan kissnödigheten och fyllesluddrandet stod du. På helt fel sida, jag i bilen, du bredvid henne, den där andra. Den där perfekta, hon med håret på rätt sätt. Allt som jag inte har, ...

Kalla och frostiga dagar har äntligen blivit till gröna blad och fågelkvitter. Men någonstans där i mellan frosten och kvittret tappade jag bort mig själv.Jag har gått vilse i mina egna känslor.Och hur mycket och hur gärna jag än vill hitta hem, så g...

Det är mycket just nu.Hinner lixom inte med att leva längre.Det är slit och släp, hit och dit.Matte, matte, matte.Den där jävla matten. FYFAN.Sen var det ju allt det där andra också.Det där som gör mig så förbannad.Alltid är det någonting. Inte ens e...

Jag kände hur luften gick ur mig. Sådär när man stänger ögonen, tar ett djupt andetag och det enda man kan göra är att sucka.Jag blev arg i går. Eller, arg är kanske helt fel ord. Snarare sårad.Jag orkar inte gå in på varför. Vem, eller hur.Och det k...

I dag har det inte hänt så mycket, har mest pluggat lite matte, (en jävla massa matte) det käns sådär, att ha jobbat matte på en lördag.Å andra sidan, det är viktigt. välldigt viktigt.Det gick sådär, kände mest för att äta upp matteböckerna. Men har ...